Kanske var det någon av er som såg Så mycket bättre ikväll? Dannys kväll. Han berättade bland annat om den planerade lanseringen i Sydamerika som skulle bli hans stora revansch efter "förlusterna" i melodifestivalerna när han faktiskt kom tvåa! Han var på väg att nå sina drömmars mål och då upptäckte han att det inte var det han ville ha. Det var inte det han sökt efter, det var inte det han brann för, det var inte det som skulle lösa alla knutar.
På ett sätt har jag gjort den resan. Jag kämpade hårt för att nå högt och det gick bra, riktigt bra, och jag tror att jag gjorde det bra men jag insåg inte förrän det var på tok för sent att det jag uppnått inte alls var det jag sökte. Fallet blev tungt och priset var högt, så högt att jag inte på något sätt är klar med avbetalningen. Det är inte så att jag ångrar min resa, inte alls, den har gett mig mycket på många olika sätt och lärt mig oerhört mycket. Fast det är med viss sorg jag insett att jag har gjort avkall på mig själv, mina egna behov, till förmån för ett jobb, ett företag, en bransch och ändå fick jag inte det jag sökte, fick inte den bekräftelsen som jag trodde jag behövde och priset var en lång period när jag inte mått bra. Glädjande nog är jag mitt i livet, lite sliten och nött, men jag har många år kvar och de har jag möjligheten att använda på ett klokare sätt, kunna göra det som känns viktigt för mig, bejaka min egen lust och inspiration, mitt eget liv. Kanske gör det mig en gnutta lyckligare på köpet.
Jag är inte ensam. Vi är många som kämpat, kämpat och slitit och betalat dyrt för att uppnå det vi trodde var svaret, det som skulle ge oss Lyckan med stort L. Man kan fundera på varför vi inte blivit smartare, tillsammans borde vi veta bättre.
Jag känner det som om jag befinner mig i en paus, mellan två parentesbågar. Jag vet vad som fanns innan första parentesen men jag har ingen aning om vad som finns efter nästa och här emellan dem är det både lätt och svårt att vara. Både en stilla tidsfrist och en påtaglig anspänning.
Så vad gör man? Hur lever man sitt liv? Vilka beslut ska man fatta och kan man egentligen göra på något annat sätt än det man faktiskt gör? Om jag inte gör mina val på mitt sätt är jag inte ens mig själv rättvis, och vem är jag då?
Ett vet jag säkert och det är att handens rörelser som skapar användbara saker är en del av mig. Jag skapar, med kärlek och lust. En sjal ligger på blockning och ska snart lämnas vidare, jag tänker mig att den ska bli som kram. En kram av värme från mig när jag inte är där.
På stickorna sitter ännu ett par sockor. De kommer värma någons fötter, isolera mot kyla och lyfta den som bär dem någon liten millimeter närmare himlen och de fria vidderna.
Det är första advent i morgon. Ett nytt år börjar och det är kanske därför det är bra att tänka djupt och tungt idag så att det blir lättare att ta ett nytt steg i morgon.
Mot nya mål, nya galaxer av inspiration och lust, mot reflektion och insikter, mot kärlek och omtanke.
Vad vore jag utan mina melankoliska rum? 💕
Vi är alla Amazing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar