24 sep. 2017

Där magi uppstår

Den där sommarvarma helgen som meteorologerna pratat om hittade inte hit. Dimma och gråväder har vi däremot haft i överflöd. En kort stund orkade solen nästan bryta genom molntäcket innan det slöts sig igen. 
Svampar växer upp överallt, hela gräsmattan är full med det ena konstverket efter det andra.
Jag tror vi fått en landningsbana för flygande tefat också.
Jag tycker att det är fascinerande att det finns så mycket nere i jorden som bara väntar på rätt tillfälle att få växa upp och det kanske väntar i tiotals år eller längre! Hisnande tankar. Skulle det plötsligt kunna bli precis rätt betingelser för helt andra varelser? Kan gamla utdöda arter återuppstå om väder, vind och vatten är på micrometern rätt? Kanske står man öga mot öga med en Tyrannosaurus rexbaby rätt vad det är? Nej, men gott om svamp är det i år i alla fall och någonstans där nere i mörkret har de bidat sin tid.
Det är också gott om Anettestickade sockor i år.
Det här är faktiskt det 44e paret jag stickat i år. 
-Vad ska du ha alla sockor till? undrar en massa människor hela tiden. Tja, en hel del av dem ska jag använda, om inte den kommande vintern så någon annan vinter. En del ska värma fötterna på familj, syskon, syskonbarn eller vänner. Några skänker jag bort till dem som verkligen behöver ullsockor på fötterna. I slutänden går alla sockor åt, det är inte bortkastad tid att sticka dem. Jag gör inte sockor för att sälja dem, jag gör sockor för att jag tycker om att göra dem och för att jag vet att förr eller senare hittar de sina fötter. 
Det är den magiska sockmatematiken; de som stickas kommer att användas, förr eller senare, och
randiga sockor stickade av två randiga garner stickar sig nästan själva. Vetenskapen funderar på hur det går till men allt behöver vi ju inte förstå, eller hur?

3 kommentarer:

  1. Du är helt otrOlig, Anette. Så mycket fint du syr och stickar. H. Elisabet i Järfälla

    SvaraRadera