Ibland känner jag att jag måste värja mig mot negativitet genom att krypa in under en imaginär ostkupa av glas. Där inne i ostkupan finns inte plats för gnäll, destruktiva ord eller tankar, inga Vet-bäst eller Tyck-synd-om. Att värja mig mot det känns helt nödvändigt, som om jag inte kan andas fritt annars. Det negativa finns överallt, i stort och smått, nära och långt borta, och tyvärr är jag själv en del av det för visst gnäller även jag och tappar hopp och lust men jag vill försöka vända på saker och ting, se från en annan vinkel, ha förtröstan till att det finns lösningar jag inte visste var möjliga. Om jag är där inne i ostkupan lite då och då orkar jag vara utanför den också.
Idag ägnade jag tiden i ostkupan till att quilta vågor på det stora randiga täcket. Det var inte alls så jag hade planerat att quilta det här täcket men täcket talade tydligt om vad det ville så vågor blev det.
Det var tungt och krävde full koncentration. Helt perfekt.
Värmen som var på besök igår har hastigt dragit vidare. Kalla blåsiga åtta grader idag var inget att skryta med.
Tur att man kan sitta inomhus och sy sig svettig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar