8 dec. 2016

Slutsats

Den var en märklig dag till att gå fort! Kanske beror det på att det blåst förfärligt mycket. 
Dagens lilla julpynt är kottar och en liten ljusslinga i det vackra keramikfatet vi fick i höstas. 
Del två i Yll o tylls adventsstickning är klar och
några varv har det blivit på den solgula sjalen. Jag drar slutsatsen att det verkligen varit en dag idag, trots att den försvann fort.  

7 dec. 2016

Halvtid adventsstickningar

Jag har tidigare berättat om mina planer på att följa med i några adventsstickningar, stickningar där det kommer en mönsterdel i veckan under december så att man, förhoppningsvis, har ett färdigt projekt lagom till jul. Hur går det då?

Järbo har en sockstickning på sin blogg där det kommer en del varje adventssöndag. Jag hade svårt att välja ut två färger av de passande garner jag hade hemma. Jag valde det mörkgrå
och så köpte jag ett nytt i en fin ljus turkos färg. Jag ville ha en mild färg som gav tillräcklig kontrast till det grå. Kanske petigt men det kommer att bli bra och alla andra nystan kommer att bli sockor så småningom. 
Jag är i fas med mönstret och väntar på ledtråd tre som kommer på söndag.

Yll o tyll har ett sjalmysterie på sin facebook-sida.
Jag valde snabbt mohair, Dbbie Bliss Angel, och merino, Malabrigo lace, i en blågrön färg. 
Jag har stickat första ledtråden och har inte börjat på den andra som kom i söndags. 
Det var oväntat trevligt att sticka med mohairgarnet. Jag har fortfarande hemska minnen av att sticka med mohair-akrylblandningar på 80-talet. Hu! Men det här är som att sticka i en dröm, mjukt och lätt och fint.

Pia Kammeborn, Kammebornia, har också ett sockmysterie. Det började en vecka tidigare än de båda andra. Jag valde att sticka av restgarner och håller tummarna för att de räcker till hela mönstret.
Tre ledtrådar har kommit och jag är i fas och har nu stickat hällappen.
Snyggaste hällappen på länge!
Men julkoftan då, kanske någon undrar? Det går framåt, den kommer helt säkert vara klar till jul och kanske redan om några dagar! Fastän jag ser suddigt, rejält suddigt, med ena ögat så går det bra att sitta stilla och sticka. Händerna klarar det mesta av sig själva. Det är dock sämre med att göra andra saker för rör jag mig för mycket blir jag alldeles yr och illamående av att se så suddigt. Nåja, jag är tacksam ändå.

6 dec. 2016

Vågor för alla årstider

I somras stickade jag sjalen Svallvåg som Johanna designat.
Den är stickad i supermjuka och flufflätta Tracie too som går att köpa från Fjällbo shop
Jag gillar den och Morris gillar den. 
För att matcha sjalen har Johanna också tagit fram ett mössmönster, Vågskvalp. Den stickas av resterna från sjalen så den är lika mjuk och fluffmysig som sjalen. 
Mössan passade perfekt i höstas och 
den passade lika bra när det blev lite kallare och jag inte hade så långt hår längre. 
Det bästa av allt, den funkar lika bra när det är snö! 
Snacka om användbara grejer! De är än så länge inte testade under våren men jag är säker på att det går lika bra med Svallvågor och Vågskvalp under den årstiden som under alla andra. 
Tracie too har blivit ett favoritgarn, både lätt och luftigt och värmande och mjukt på en och samma gång. 
Och nej, ingen av bilderna är tagen idag för just nu är det barmark och isfläckar lite här och där. Dessutom skiner solen så jag håller mig inomhus. Hur knasigt som helst men så får det vara ibland.

5 dec. 2016

Vacker kuliss

Sakta men säkert blir mitt öga bättre. Se suddigt får jag nog göra några dagar till men jag är så tacksam att det går framåt. Framåt går det också med julkoftan.
En första provning har jag gjort och passformen verkar bli ganska bra. Som vanligt kunde jag tagit in mer över svanken men det är för sent att fixa det nu.

Det har mest varit gråväder över huset vid havet idag, vilket mina ljuskänsliga ögon tyckte var bra. Solen bjöd dock på en härlig avslutning på dagen. 
Vårt vackraste fönster var ännu vackrare med rosa himmel som kuliss. 
Att stå ute och titta upp på himlen är en av mina favoritsysslor. Man behöver inte ens titta, det går precis lika bra att vända sig mot himlen och blunda.

4 dec. 2016

Fler färger

Det händer väldigt lite i min suddiga enögda värld  men jag har upptäckt att det går ganska bra att sticka med bara ett tillgängligt öga. Man stickar inte så mycket med ögonen när allt kommer omkring.
Julkoftan har alltså fått ytterligare några färger i det flerfärgsstickade partiet. 
Jag har inte fått backa så många gånger för att jag läst snett i mönstret så det känns hoppfullt fast visst är det ansträngande för det friska ögat som får jobba för två.
Jaga dammråttor och baka lussebullar får jag göra en annan dag. Undrar om disken står kvar till en annan dag också? Förmodligen.

3 dec. 2016

Aj aj

Aj aj aj, ibland är saker värre än man velat tro.
Hudsjukdomen jag har har angripit hornhinnan i det ena ögat och värken har fått sin förklaring. Det går att lindra men kommer säkerligen att besvära mig resten av livet. En intressant aspekt är att det som hänt mig förmodligen också förklarar de problem som mormor hade med sina ögon och som hon inte fick klarhet i. Tänk så det kan bli. Jag tror hon nickar igenkännande och ler lite i sin himmel.

Eftersom jag ser väldigt suddigt just nu så får jag försöka låta bli att handarbeta och att läsa på dator- och telefonskärm är ett äventyr. Tur att händerna klarar en del av sig själva! 
Julkoftan ska nog bli klar ändå. Envis är ju mitt andra namn, på gott och ont.

Ikväll lägger jag mig bredvid Minerva 
och lyssnar på Så mycket bättre.
Trevlig helg!

2 dec. 2016

Ett helt år?

Jag gillar muggar och jag har ganska många olika, en för varje tillfälle. Igår fick jag ytterligare en när sonen gav mig den här filuren.
Den passar bra ihop med en som sonen gav sin pappa för något år sedan. 
Märket heter Tassen och jag tror att min är Snopen och makens är Butter. Söta är de i alla fall.

Jag fick också en hink med alldeles färska ägg, en hink i finaste färgen! Tack allra finaste A! Hinken passade förresten garnet som fanns i första paketet i Limmos garnkalender!
Och för att riktigt skämma bort mig så fick jag ett fint paket från mina kollegor. Tack snälla!
Ja, nu är jag alltså inne i mitt femtionde levnadsår och nästa födelsedag blir en riktig milstolpe. Flera av mina vänner och bekanta som nyligen fyllt 50 tycker att man ska fira hela året så nu har jag börjat kan man väl säga. Vad jag ska hitta på härnäst återstår att se men allt kul jag gör under kommande år får helt enkelt räknas in i firandet av det femtionde året.

Nu är jag inte så mycket för att fira stora saker, jag gillar att fira de små som vackra dagar och kvällar och 
blå himlar och hav. 
Jag firar att vi trivs i huset vid havet och att Luna följer med mig när jag är ute och går och 
att jag har fint sällskap i soffan om kvällarna. 
För övrigt så har jag ägnat hela dagen åt att ha ont i ett öga. Det är ju dumt och räknas inte in i firandet men jag hoppas det släpper snart för det är svårt att göra något när ett öga rinner och värker hela tiden. Jag vill ju sticka och sy!

30 nov. 2016

Årets gren

I huset vid havet julpyntas det lite i taget. Förra året hade jag en ormhasselgren med pynt på, en gren i stället för gran, och årets gren är nu på plats. 

 
Den fina pumlan, Elsa Beskow-kulorna och skridskorna hänger med sedan förra året. 
Nytt för i år är tre glasdroppar på silvertråd och en glittrig fjäril. Som ni ser är temat mera vinter än jul och det tycker jag är fint. Det kommer säkert upp ytterligare några saker på grenen så småningom. Jag hänger bara dit det som känns helt rätt.

Jag stickar på julkoftan men just nu bara med mörkbrunt garn så det är inte mycket att visa. Idag kom jag på att den solgula sjalen jag började virka på tidigt i höstas skulle passa superbra till julkoftan!
Är det ens möjligt att både hinna göra färdigt BÅDE julkoftan OCH den matchande sjalen?! Det är ju ändå 24 dagar till jul...

29 nov. 2016

Kyligt

I söndags lämnade jag ett par sockor hemma hos lilla dot mot att hon ställde upp som fotmodell. Det var rejält kallt på marken så vi fick skynda oss att ta ett par bilder.
Svarta fårets Frost, stickor 2,25 mm och från tån och uppåt med fleegle-häl. Som så många gånger tidigare. Just det här paret fick ett litet enkelt hålmönster på skaft och ovansida av foten.
Två 50 gramsnystan räckte till ett par till, så när som på tå och resår. 
På det här paret gjorde jag ett enkelt krusmönster som jag beskrivit tidigare. För övrigt är de lika det första paret. 


'
Det var sol en stund på förmiddagen idag men sedan lade sig ett grått täcke över allt. Jag gick en stund ute på klipporna och det var bitande kallt men ändå skönt. 
Nu ska jag ägna en stund åt Järbos adventssocka för julkoftan har redan fått lite uppmärksamhet idag. Ombyte förnöjer.

28 nov. 2016

Kulor i bur

Jag har gått och klurat på en ullkofta som jag vill göra och idag satte jag igång att sticka med härligt sträv ull och drömmar om att ha en ny kofta till jul.
Kanske kan den drömmen bli verklighet, det vill säga om jag inte lägger upp nya sockor eller sjalar stup i ett. Ni kommer få veta hur det fortlöper.

Igår var det vinter igen, i alla fall där lilla dot bor. Hemma hos oss var det sol och barmark men några mil norrut snöade det ganska ymnigt tidvis.
Det gjorde inget för lilla dot bjöd på nybakade saffransbullar och mjuk pepparkaka som smälte i munnen. Mums! 
Hon gav mig också världens bästa present - en tekalender! 
Det är lyx för en tedrickare som jag. Jag ska försöka vara ordentlig och markera vilka smaker som är goda (och vilka jag inte behöver testa igen).

Hemma hos lilla dot är man alltid välkommen och välkomstkommittén är av den sötaste sorten. 
Hemma hos oss smyger sig julen på mer och mer. De finaste pepparkaksgubbarna gjorda av Åsa Olofsson står på köksbordet och gläder mig varje gång jag kommer in i köket och
i burspråket hänger en hel klase julkulor instängda i bur. 
Det kan hända att de där kulorna kommer rymma från buren en efter en. Det ska bli spännande att se hur många de är när julen är här.