26 aug. 2016

Upplagt för träningsvärk

Vissa saker är som ett hjärngympapass, en intensiv workout för kopplingarna inne i hjärnkontoret.
Att sticka de keltiska knutarna på sjalen Ishneich tillhör den kategorin. Ja inte stickandet i sig men att läsa mönstret och vrida alla maskor åt rätt håll och på rätt sätt kräver koncentration. Varje varv tar en evighet.
Det blir inte många varv om dagen men snart är flätpartiet klart och då ska det stickas en uddspets. Det blir nog busenkelt hoppas jag. Jag har inte läst den delen av mönstret än. Säkrast att låta bli i fall den också är komplicerad... Har jag gjort allt annat så måste jag ju göra uddspetsen oavsett svårighetsgrad. 

Lite sömnad har det också blivit. Jag har laddat länge men först de senaste dagarna har jag kunnat koncentrera mig på att göra det jag hade tänkt göra för länge sedan.
Det återstår en del jobb, att skriva en handledning, men det ordnar sig nog. Det brukar det göra. 
De flesta av våra blommor har torkat bort i år men några starka överlevare finns det att glädjas åt. 
Efter hjärngympan är det skönt att vila intill så sköna blomster.

25 aug. 2016

Granit i värmen

Nej nej nej, den här dagen blev verkligen inte som jag hade tänkt! Vid lunchtid bestämde jag mig för att köra till affären och det gick bra nästan hela vägen men inte riktigt. Kopplingen fastnade i bottenläge när jag skulle växla på ett ställe och sen kom jag inte längre. Som tur var kunde jag rulla in på en parkeringsplats och där fick bilen stå. Det blev en lång och varm promenad hem igen. Självklart hade jag inte på mig skor som lämpar sig för en halvmils promenad så när jag väl kom hem var jag trött, varm och hade ont i både fötter och ben och orken är som bortblåst.
Men hemma är jag och jag är väldigt glad att bilen inte la av när vi var i Dalarna. Det hade varit lite värre att gå drygt 60 mil hem!

Värmen till trots är min långa ullhalsduk klar. Mönstret heter Granit och är gjort av Kerstin Lindh. Mönstret och garnet, Jamieson & Smith 2-ply jumper weight finns att köpa av Johanna.  
Mönstret är underbart finurligt och fint. 
Jag gjorde min halsduk något smalare än mönstret och fick på så sätt en lite längre halsduk. Två nystan av vardera tre färger gick det åt, sammanlagt 150 gram eftersom nystanen bara är på 25 gram. 
På några ställen har ränderna fått bli lite annorlunda, jag gillar det.
De båda sidorna är ganska olika men väldigt fina. 
Fastän det är 24 grader varmt och klänningen är ärmlös så snodde jag Granit runt halsen. Den kommer bli toppen i höst och vinter men nu är den alldeles för varm. 
Varm granit gillar däremot Morris.
Det är hans favorit.

23 aug. 2016

Färgglädje

Mina färgade garner är äntligen torra och jag är så nöjd med dem. Jeaba kallfärg, säljs bl a på Ostbiten, är rolig och lätt att använda. Det behövs inga kemikalier, inga grytor, bara plasthandskar, en uppklippt sopsäck att vara på och en burk eller mugg att blanda färger i om man vill. Garnet ska ligga en stund i en plastpåse för att färgen ska fixeras, mina låg över natten, och sedan är det bara att skölja ur garnet och vänta på att det ska torka.

Två härvor två-trådigt sockgarn i grönt och blågrönt. Färgerna fick jag fram genom att droppa blå färg i en mugg med gul färg. 
Jag hade två härvor Peruvia quick kvar efter Owligan-koftan och de fick bli rosa- och lilamelerade. Meleringen får man genom att droppa/ringla på lite mörkare färg på garnet.
Jag testade att färga över en härva jag färgat tidigare med svamp. Båda härvorna hade apelsinfärgen som härvan till vänster från början. Den till höger färgade jag över och fick en fin chokladfärg som passar perfekt till apelsinen! 
Jag färgade också två sockblanks, också köpta på Ostbiten, och blågrönt är det finaste jag vet så jag försökte få fram blågrönt i olika nyanser genom att droppa blått i gult.
Från riktigt gulgrönt till blågrönt gick den första. Jag tänker sticka en sjal av det här garnet.
Det blev så fint när det nystades. 

Den andra tuben färgade jag från båda kortändarna och in mot mitten, så det är samma färg både först och sist och så blir det gradvis mörkare mot mitten.
Jag hade tänkt sticka sockor av detta men det blir nog en sjal av detta också så alla färgerna får synas och blomma. 

Nu ska jag bara avsluta några pågående projekt innan jag kastar mig över dessa godsaker. Eventuellt.

22 aug. 2016

Skogstant

Två tanter och skogen, ja så heter sockmönstret till det här paret och naturligtvis ville jag ta några bilder i en skog. Det är inte särskilt lätt att få någon skogsuppfattning när man är ensam med ett par sockor och en kamera och ska vara både modell och fotograf.
Fast helt ensam var jag inte ute i skogen. Luna, som älskar att gå på promenad följde med, och så kom några hundratusen intresserade myror också. 
Mönstret har Tant Ulltuss/Anna Bergman gjort och garnet är färgat av Tant Kofta.
Ett fint mönster i underbara färger tycker jag. 
Luna satt och vaktade mina skor medan jag klättrade runt. Hon undrade verkligen vad jag höll på med men man har ju inte roligare än man gör sig.

Luna väntade tålmodigt och skuttade glatt när jag började gå igen.
Allt som är vackert finns nära så vi tittade förstås till havet också. 
Det ligger kvar!

21 aug. 2016

Inte färglöst i dimman

Det har legat dimma över huset vid havet hela dagen idag. Det har varit skönt, vilsamt på något sätt och det har känts helt rätt att kura med en kopp te och fundera. I flera veckor har jag tänkt att någon dag ska jag färga garn igen och den dagen visade sig vara idag!

Först färgade jag en sockblank som jag inte tänker sticka sockor av. Nej, jag tänker mig en sjal i det här garnet. Jag blev väldigt nöjd med färgningen, det blev precis som jag tänkt mig. 
Jag färgade en härva två-trådigt sockgarn i flammigt grönt.  
Den ska bli sockor tänker jag mig.

För ett par år sedan färgade jag några härvor med hjälp av svamp och onödigt nog gjorde jag flera härvor som fick samma färg. Nu ville jag testa om det gick att färga över det svampfärgade med Jeaba kallfärg och det gjorde det så nu är en av de apelsinfärgade härvorna chokladbrun. 
Jag tänker att det här kommer bli jättefina vantar, apelsin och chokladvantar.

Jag färgade ytterligare tre härvor och nu ligger sex små plastinslagna garnpaket i tvättstugan. De ska ligga där tills i morgon då det roliga kommer när jag får se hur resultatet verkligen blev. 
Tänk så bra det kan bli en alldeles dimmig dag i augusti!
Morran tycker också att det varit en bra dag. Han har smugit i vassen, kollat in några sjöfåglar och mest av allt har han latat sig.
Latat sig och busat. 
Det är han bäst på helt enkelt.

20 aug. 2016

När Luna får välja

Jag är inte sportintresserad, tittar nästan aldrig på någon form av sport, men OS är ändå ganska kul. Många timmar har tvn förmedlat hästhoppning, gymnastik och simning. Fotboll intresserar mig inte men ikväll har Luna lagt tassarna på fjärrkontrollen så fotboll är det som gäller!
Hon ser inte särskilt intresserad ut av vare sig Brasilien eller Tyskland och hon vill inte berätta vilka hon hejar på men jag tycker det rycker lite i morrhåren på henne när Neymar har bollen. Vad det betyder håller hon dock hemligt. Vi törs i alla fall inte byta kanal. 

Alltså sitter jag i tvsoffan och fotboll pågår framför näsan på mig fast ögonen har jag på något annat. 
Alldeles snart är sockorna Två tanter och skogen klara, design Tant Ulltuss/Anna Bergman och garn Tant Kofta. 
Snart återgår jag till mitt sportfria och ganska tvfria liv igen. Men just nu är det fotboll. Och sockstickning. 

19 aug. 2016

Ett par men inte två lika

Mina förkylningssockor är färdiga. Alltså de jag stickade på när jag var förkyld, för jag tror faktiskt att förkylningen är över för den här gången. 
Ett nystan melerat Opal-garn jag fått eller vunnit för länge sedan och ett litet restnystan i vinrött kom till användning. Sockorna är stickade utan mönster, från tån och upp med en fleegle-häl. De vanliga 2.25 mm-stickorna som jag nästan alltid har till sockor använde jag förstås.
När jag ställde mig på trappan för att ta några bilder kom Luna och ville vara med. Lite i vägen först, men lite i bakgrunden sen.
Min sötaste lilla knaskisse. 
Några regnskurar kommer då och då men mellan dem har det varit fint. Höstfint fastän det bara är augusti, tyvärr.
Visst är det märkligt att mönstret blir så olika på två sockor i samma storlek med samma antal maskor? En småmönstrad och en lite mer stormönstrad. I vilket fall som helst så är det ett par. 
Par behöver ju inte betyda identiska. Det betyder ganska sällan det när jag tänker efter. 
Det mesta är fascinerande unikt. Som det ska vara.

18 aug. 2016

Små ugglorna, små ugglorna...

är lustiga att se men de är också fina.
Koftan Owligan, design Kate Davies, är helt klar men fortfarande lite fuktig eftersom jag körde den på ullprogrammet i tvättmaskinen. Maskorna blir så fina när de lägger sig till rätta efter en tvätt.
Tio härvor Peruvia quick/Berocco köpta på Fjällbo shop/Ostbiten och stickor 7 mm, 6 mm till resår, gick åt till den här långa stora, näst största storleken, gosiga koftan.
Det är ett nöje att sticka efter mönster som är så skickligt gjorda som det här. Som Kates alla mönster är.
Knapparna är från Kikkis knappskatt. Tack igen!
Hoo hoo! 
Jag kanske skulle göra en till mig själv också om inte listan med allt annat jag vill göra vore så lång.

Det regnar, precis enligt prognosen, och vi har tre katter som sitter på trappan under takutsprånget och blänger på mig. Som om det är mitt fel att det regnar. Det är helt okej, de får blänga för det här regnet behövs.
Det är dessutom så högt vatten i viken att stiger det lite till så hamnar bryggorna under vatten.