28 mars 2017

I min ostkupa

Ibland känner jag att jag måste värja mig mot negativitet genom att krypa in under en imaginär ostkupa av glas. Där inne i ostkupan finns inte plats för gnäll, destruktiva ord eller tankar, inga Vet-bäst eller Tyck-synd-om. Att värja mig mot det känns helt nödvändigt, som om jag inte kan andas fritt annars. Det negativa finns överallt, i stort och smått, nära och långt borta, och tyvärr är jag själv en del av det för visst gnäller även jag och tappar hopp och lust men jag vill försöka vända på saker och ting, se från en annan vinkel, ha förtröstan till att det finns lösningar jag inte visste var möjliga. Om jag är där inne i ostkupan lite då och då orkar jag vara utanför den också.

Idag ägnade jag tiden i ostkupan till att quilta vågor på det stora randiga täcket. Det var inte alls så jag hade planerat att quilta det här täcket men täcket talade tydligt om vad det ville så vågor blev det.
Det var tungt och krävde full koncentration. Helt perfekt.

Värmen som var på besök igår har hastigt dragit vidare. Kalla blåsiga åtta grader idag var inget att skryta med. 
Tur att man kan sitta inomhus och sy sig svettig.

27 mars 2017

Så typiskt

Det har blivit Marled magic i många blogginlägg och så även idag. Sjalen är torr och provad. Inte för att den behövdes idag med tanke på att det varit runt 20 grader och fortfarande nu kl 19 är 17 grader ute.
Den är mjuk och skön, luftig och lätt. Totalt väger den 330 gram och det betyder att det är 330 gram mindre restgarn att ta hand om, 330 gram som skulle kunna åkt i soppåsen om jag varit på det humöret när deras ursprungliga projekt var avmaskat. Det känns bra!
Mest är det ullgarn men också lite mohair och lite silke. En rolig stickning från början till slut. Det är troligen inte en modell jag kommer sticka igen men det var en rolig avstickare från det invanda.
Vem hade kunnat tro att det skulle vara för varmt att sitta i solen och sticka den 27 mars? 
Barbent och barfota i skorna men ändå ett par sockor på stickorna. Så typiskt mig.

26 mars 2017

Arv

Clivian jag fick av farmor Jenny blommar troget år efter år. Jag blir lika glad varje gång jag ser att det kommer knoppar och ännu gladare när den blommar. Jag tror att farmor ler där uppe i sin himmel för många är växterna och plantorna som hon spred till nära och kära och många lever frodas både här och där.
Jag är glad att jag valde att göra mediumvarianten av Marled magic. Den är 230 cm från spets till spets nu när den är blockad och en större sjal hade varit svår att använda. 
Den är stickad med dubbelt sock/sjal-garn på stickor 5 mm och jag har använt massor av olika färger. 
Det är många fina delar men kanske är mosstickningen ändå det som är pricken över i. 
Ute har det varit sol och många har nog tillbringat dagen utomhus med räfsa, kaffekopp eller solstol. En av konsekvenserna med att bo precis bredvid havet är att det är ganska kalla vindar så här tidigt på våren men det gör ingenting, det kommer andra dagar när jag kan sitta ute och njuta. 
Medan maken har jobbat ute i trädgården har jag mest vilat. Det är bra att vi är bra på olika saker. 😀

25 mars 2017

Magi

Sista lördagen i mars och i natt försvinner en timme. Hm, jag gillar inte att hålla på att flytta timmar hit och dit men jag gillar verkligen att det är så ljust nu.

Jag har stickat sista ledtråden på Westknits Marled magic-sjal och jag valde att göra medium-varianten. 
Nu återstår att fästa ett stort antal trådar och blocka sjalen så att den får en fin form. 
Om jag hade valt att göra den större varianten hade den byggt på med ca 80 cm till över vingspannet och så mycket restgarner har jag faktiskt inte i den valda färgskalan.

Jag sticker mellan med sockstickning så klart. 
Det här självrandande garnet är så fint! Patons Kroy sock i färgen Deep End köpt av Fjällbo shop.

Och så var det det där med ljuset. 

Magiskt!

24 mars 2017

Hund- och kattjobb

Idag har jag varit sällskapsdam åt de två små ulltussarna. De blev överlyckliga när jag kom och såg ganska ledsna ut när jag åkte därifrån, sötnosarna! 
Nova tittade storögt på mig medan  
Skorpan försökte sova på ryggstödet.
I solstrålen så klart.
Alltså, vem vill inte ha en så söt svans?! De har det inte alltför jobbigt på dagarna.

Jag njuter så mycket jag kan av blåsippor och 
himlens och havets alla färger. 
Katterna däremot, de jobbar. Följ med på ett arbetspass! De avslöjar förstås inte sina mus- och sorkställen.
Tungt och viktigt jobb. Vad skulle vi göra utan dem?

23 mars 2017

Fågelsträck

Solsken och tolv grader varmt lockade ut mig på en fin liten runda idag.
Jag tog spången över till en närliggande ö. 
Vattnet var klart som glas. 
Den gula laven på stenhällarna lös ikapp med solen. 
Jag satte mig en stund och önskade att jag haft fika med mig. 
Gul lav, grå klippor och blått hav. Kan det bli finare? 
Hon syns knappt men där ute längs horisonten ligger Blå Jungfrun. 
Jodå, hon är där. 
Alla stormar har slitit bort den gamla vassen och nu står bara stubbar kvar under vattenytan. 
Fåglarna kvittrar för fullt och på väggen hemma hos oss hänger ett fågelsträck. 
Skogsduva, blåmes och domherre, allt enligt garntillverkaren West Yorkshire Spinners. De har sju fågelsorter till i sitt sortiment. Tänk om man skulle sticka alla... Jag, precis som professor Slughorn, vill gärna ha en komplett samling, ett helt set.
Varje fågelnystan räcker till två par om man stickar tå, häl och mudd i annat garn, WYS har passande enfärgade garner. Jag köpte mina nystan hos Fjällbo Shop
Tidigare har jag gjort blåmesar och domherrar till kära vänner. Sådana här sockor vill ju gärna flyga iväg. Särskilt när vårsolen värmer.

Följ med ut vetja!

22 mars 2017

Använd eller oanvänd tid

Våren pågår för fullt.
Våra fyrbenta vänner jobbar långa dagar. Det finns gott om möss, sorkar och annat att ha koll på. 
De är ute så länge det är ljust och helst lite till.

Tiden rusar fram och jag vet inte vart den tar vägen. Jag använder den inte särskilt aktivt just nu i alla fall. 
Fast några varv på restgarnsfilten är ett bra sätt att använda minuter eller kanske timmar. 
Många timmar till behövs för att den ska bli färdig. 
Vår. Låt den ta tid och inte ha bråttom.

20 mars 2017

Skönsjungande skönhet

Då och då måste även en eremit som jag slita mig ur mitt soffhörn och göra något annat än det vanliga så ikväll var jag och en kompis på Skönheten och odjuret.
Den var precis lika bra som den animerade versionen från 1991 jag såg med mina barn när de var små. Mrs Potts och hennes lille Chip, Lumiere, Clocksworth - alla var precis som de skulle vara och Emma Watson gjorde en fantastisk Belle och Luke Evans en riktigt typig Gaston. Det var väldigt kul att jag lyckades ta mig från soffan till biosalongen för en gångs skull!

I soffhörnet väntar sockstickningen. 
Undrar om den är förtrollad och sjunger för mig ikväll?

19 mars 2017

Katt mot hund

Den här helgen bytte jag kattgos mot hundmys.
Från tidig morgon till sen kväll. De var riktigt ledsna när jag åkte hem, sötnosarna. 
Som tur är ska jag snart dit igen.
Lilla dot och jag har fixat och donat och bland annat fållade jag nya gardiner till deras kök. Det blev så fint och vårigt med en gång. 
Med mig hem har jag ett stukat finger. Det gör lite ont när jag stickar men inte värre än att jag tar några varv på Marled Magic, Westknits mysteriesjal. 
Den slukar restgarn och det är toppen. Bara en ledtråd nu, och lite kvar att sticka innan den släpps.

18 mars 2017

Naturvitt i vinden

Det finns så många fina sjalmönster där ute i världen. Sylvia McFadden har gjort ett som heter Grateful moments och den sjalen ville jag sticka.
Två nystan Regia Tweed trend and classic i en naturvit färg och stickor 3,25 mm var det som behövdes förutom tid och arbete.
Under arbetets gång var allt ganska bubbligt och det var svårt att se hur mönstret skulle bli men
när sjalen blockades ut framträdde mönstret så fint. 
Det här garnet vann stort på att sköljas upp, det blev helt annorlunda efter tvätt. Mycket finare och mjukare. 
Det var svårt att ta några bilder utomhus, det både blåser och är för soligt. 


En enkel, snabbstickad och fin sjal.